FP överklagar Tromsöflyget

Som vi tidigare meddelat så har vi överklagat beslutet om att Norrbottens landsting beslutat att gå in med en 25-miljoners satsning för att subventionera en internationell flyglinje. Vårt politiska ställningstagande i frågan handlar främst om prioriteringar och det omöjliga i att ta på sig nya åtaganden på trafikområdet när hela hälso- och sjukvården är satt under starkt besparingstryck och verksamheten fungerar bristfälligt på många områden. Nedan ser ni vårt yttrande till Förvaltningsrätten och de juridiska grunderna till att vi anser att detta inte bara är ett urbota dumt beslut utan också ett olagligt.

/ Jens

Yttrande till Förvaltningsrätten i mål nr. 2511-14 ”Tromsöflyget”

Kan en kommun engagera sig i en internationell flyglinje?

Det är ostridigt att infrastrukturprojekt är en regional fråga. Satsningar på vägar, hamnar, järnvägar och flygplatser ingår i den kommunala kompetensen. Lagstiftaren har menat att sådana satsningar skapar mervärden för kommunmedborgarna. Landstinget i Norrbotten är redan engagerat i sådana stöd. Kommunallagen tillåter svenska kommuner att agera i infrastrukturprojekt även utanför kommungränserna.

Den nuvarande frågan gäller dock inte ett stöd till en infrastrukturell åtgärd. Det överklagade beslutet gäller stöd till en utpekad flyglinje, driven av ett privat företag. Jag konstaterar att samtliga exempel på domar som enligt Landstinget på något sätt skulle kunna rättfärdiga en sådan här verksamhet är mycket gamla och som på intet sätt tar hänsyn till de skärpta skrivningar kring kommunal näringsverksamhet som senare införts i kommunallagen. Jag menar att ingen av paragraferna 2 kap 7-8 § kan anses vara relevanta i detta fall.

Landstingsledningen menar att flyglinjen kommer att skapa alternativt förstärka den stora region mellan Oulo i norra Finland, Norrbotten och Tromsö i Nordnorge som enligt uppgift ska finnas. Om en sådan region existerar, och i vilken mån den i så fall existerar, är oklart. Resandeströmmarna inom regionen är uppenbarligen inte så stora att de motiverar en satsning på flyg med privat kapital. För att de regionala flygresorna ska kunna bli av krävs offentliga medel som säkerhet, inte bara genom satsningar på flygplatser, utan på direktstöd till flyglinjer.

Det är sannolikt att fler norrbottningar reser till andra internationella destinationer än Oulo och Tromsö. Det är också sannolikt att de resandeströmmar som idag går på flyglinjer mellan orterna via Stockholm och Oslo skulle drabbas negativt av biljetter som subventioneras av det offentliga i Norrbotten. Att göra det möjligt för landstinget att därmed gå in med direktstöd till enskilda flyglinjer vore därför inte bara att skapa nya prejudikat kring vad som kan anses ingå i den kommunala kompetensen utan också ett ärende som kan bli fall för granskning mot EU:s statsstödsregler.

Frågan är härmed större än bara synen på vad som kan anses tillåtet för Norrbottens läns landsting. Regioner i andra delar av Sverige kan ha andra internationella kontakter. Att tillåta stöd till vissa flyglinjer, skulle medföra betydande risker för illojal konkurrens, såväl vad gäller de direkta transporterna mellan de befintliga flygplatserna, liksom mot konkurrerande trafikslag och vidaretransporter från de större flyghubbarna.

Den underliggande frågan är om det finns ett naturligt regionalt samarbete mellan de tre regionerna i Norge, Sverige och Finland. Historiskt kan man se att de politiska organisationerna redan tidigare försökt arbeta för att de tre regionerna ska få ett närmare samarbete. En regional flyglinje fanns tidigare, med stöd från EU. Linjen blev dock aldrig lönsam, ens med det beviljade stödet, och lades ned så sent som 2009. Det talar mot att den regionförstoring landstingsledningen hävdar finns, verkligen existerar.

Det är svårt att ur beslutsunderlaget till landstingets beslut kunna utläsa vilka fördelar för landstingets medborgare detta beslut kan komma att innebära. Såväl industri som högskola och entreprenörer inom turismsektorn pekar på goda förutsättningar men i sak så tillgodogörs deras behov av kommunikationer redan idag av de befintliga privata flyglinjerna. Det fåtal enskilda personer, företag och organisationer som skulle nyttja de subventionerade biljetter på linjen kommer få ett kommunalt stöd som är oproportionerligt stort mot den nytta den kan sägas bidra med till regionen.

I korthet kan man alltså konstatera:

Att det måste anses tveksamt att det i den kommunala kompetensen ingår en möjlighet till stöd för annat än infrastrukturella satsningar inom flygtrafikens område.

Att ett stöd till en enskild flyglinje innebär en snedvridning av konkurrenssituationen, risker för illojal konkurrens och i vart fall ett indirekt stöd till enskild näringsidkare.

Att den subventionering av biljettpriserna som en 25-miljoners förlustgaranti kan innebära främst gynnar ett fåtal enskilda personer, företag och organisationer och blir oproportionerligt stor i förhållande till eventuella positiva effekter för regionen.

Att den region som påstås finnas, och som är grunden för det fattade beslutet, i huvudsak inte existerar i verkligheten och i vart fall servas med flyglinjer via Stockholm och Oslo.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s